Svininfluense vaccinet skrämmer mej allt mer...

Nu börjar jag få feber också... inte alls vad jag planerat. Jag har inte tid att vara sjuk.
Som tur var så såg mamma efter henne en stund. Och efter det så satt jag och Kayleen och lekte på golvet. Tyvärr orkade min kropp inte mer än så. Det tog hur länge som helst att ställa sej upp. Huvudet bara snurrade, ögonen rullade och min kropp var svagare än en nyfödd hundvalp (?).

Jag har fått in en massa underbara kommentarer från er. Jag skall svara på dem senare eller imorgon. Nu skall jag vila min ömma kropp. Tudeleu, I love u.

Tack alla ni för kommentarerna igår! Även min statistik dubblades igår. Kul kul! Hoppas ni stannar kvar :)

Idag mår jag rent utsagt för jävligt. Ett virus har erövrat min kropp än en gång. Jag brukar inte vara den som blir sjuk. Men denna höst har vart riktigt jävlig.

Och även om det är jobbigt att vara sjuk, så är det underbart att logga in på Facebook och se något uppmuntrande.

Du lyste upp min dag Moa. DU är snygg!

Finns det något bättre än att platta kalufsen? Håret blir så lent och lätt. Me like!

Jag har tappat över 100 läsare! Känns faktiskt väldigt tråkigt :(

Vad är det som gör att bloggen tappar läsare?
Jag skulle tro att det gäller trist läsning. Förut skrev jag ju mycket om mitt brustna hjärta. Det väckte nog rätt intresse hos människor. Men nu vågar jag inte skriva något i den stilen mer.

Ge mej lite tips på vad som ni saknar att läsa om i bloggen. Vad var bättre förr?

Kayleen insåg den hemska sanningen:

(dock passar hon och dressen som hand i handske :)

Ack vilken tråkig dag!

Har verkligen försökt tiden att gå. Och mitt i allt sitter jag här i min mögliga lägenhet och klockan är snart 21.00. Misstänker att jag är sjuk. Min näsa och niagara fallen har något gemensamt. Huvudet är urfunktion och kroppen varm som en äkta finsk bastu.

Planeringen för denna helg är att åka och köpa en Ipod högtalar för 8 euro.! Strålande!

Kayleen har sagt mamma en massa gånger idag! Av någon underlig anledning så kan hon säga "pappa" också. Vette fasen vem som lärt henne det :S

Min lilla kycklingunge har denna helg:

* Sagt mamma, pappa och titta upprepande gånger.
* Rivit ner hela lägenheten. (jag oooorkar inte städa..)
* Har börjat ta steg. Rekordet just nu ligger på 6 steg, utan paus.
* Skruvat fast en kork på en flaska. (hon älskar att försöka sätta tröjor sockor och dylikt på sina arma fötter.)
* Dragit bort ungefär 796335 hårstrån från mitt huvud. Jag är snart hårlös.

Häromdagen fyllde illbatingen Louise 18. I år och dar har vi vart vänner. Och givetvis måste man ju fira hennes dag med pompa och ståt.

Jag och ett gäng andra stoppade ögonbindel och körde iväg med henne till Eckerö för att sedan ta båten.



Hehe!



Snygga gänget: Hanna, Sigrid och Boman.



Födelsedagsbarnet, jag och ett snuskande par.



Coola killarna



Yey?

Natalie, en cool kille och Sudden.

Louise AKA Puhi och Hanna.


Swingar´n.

Dans!

Jonte boy hade skoj.

Musse och Sigrid. Otroliga dansare!



Fjortis pose vid Arkens spegel.

Vi stötte på någon finsk kille.

Sista bilden. Efter båt kryssningen åkte vi till Arken. Jag stannade inte länge. Åkte faktiskt hem klockan 01.00. Man måste ju tänka på refrängen.

Eftersom mitt liv inte kanske inte riktigt tillhör kategorin "Spännande" just nu, så tror jag att ett par bilder behagar er mer än mina ord. (oj, vilken lång mening).

Jag - Men jag är rädd för att falla.
Han - Man skall inte tvivla på sina känslor. Om du vill falla, så fall.

Och jag föll. Igen.

Många har frågat varför det inte blir någon resa. En andledning är att jag inte riktigt har någon barnvakt. Det känns lite fel att fråga en massa om det :/
En annan andledning är att visst, jag skulle gärna ta med Kayleen. Absolut! Det skulle nog inte alls vara så svårt. Kayleen är ju världens finaste bebis. MEN svininfluensan härjar i världen. Och i Italien finns det rätt många fall. Man kan inte vara nog försiktig gällande sånt. Skulle hon bli sjuk kommer jag aldrig förlåta mej själv. Hade hon vart vaccinerad hade vart bättre. Men nu är hon ju inte det än.

Förresten kommer ni vaccinera er samt era barn?

Jag kommer definitivt göra det!

nöff nöff

P kanske kan komma i december. DECEMBER? Det är evigheter dit. Jag hatar att längta och sakna. Är så förbannat trött på det nu. Åh, vad jag önskar att jag kunde åka iväg. Biljetterna är bokade. På lördag är det meningen att vi skulle ha åkt.

Jag vill inte vara kär. Men ja, jag är det. Jätte kär. Jag önskar att jag kunde sluta vara det. För det tär verkligen på en. Kroppen, hjärnan och hjärtat blir helt slut av det.
En underbar känsla kallar vissa det. Haha, vilket skämt. Fast ja.. i och för sej. När man väl är med personen man tycker om, då känns det underbart.

Snälla Gode Gud, låt oss träffas snart igen.

 

Nej, det stämmer inte. Det är inte meningen att jag skall sitta på den här ön. Jag vill bara bort. Träffa Mr P. Det finns ingen bättre man i hela världen. Han verkar verkligen tycka om mej. Han har ordnat en massa så att jag kan komma till Italien. Men så händer det här... Jag blir så frustrerad. Jag har liksom flyg, boende och mat betalt. Hur ofta kommer det hända? Mr P vill komma hit. Men han jobbar. Först i december kan han komma. Jag vill inte vänta tills dess. Det är jobbigt att vara ifrån de man tycker om. Det är som att saknad är min mest använda känsla. Jag är trött på det. Trött på att sakna. Vi tycker om varandra. Vi vill vara med varandra. För det är på så sätt vi finner lycka. Jag kan inte styra över mina känslor. Ni kanske tycker att jag är löjlig. Att det finns en massa män ute i världen osv.  Ja, det finns det. Men ingen som han.

Fick lust att skriva av mej lite:

Det är så konstigt att tänka tillbaks. Tillbaks till mitt gamla liv. Jag kan inte förstå att det var hela 3 år sedan jag gick Ålands Lyceum! Det var kanske inte den bästa tiden i mitt liv. Mitt första prov gick superbra! Men resten... Jag klarade inte av den skolan.! Istället gick mina drömmar längre bort, till Stockholm, teater, Kulturama. Jag hade drömt om att få plugga där ända sedan jag började sjuan.

Sommarlovet efter Lyceet drog jag och ett härligt gäng till Malta. Vi var unga, dumma och fulla med liv. Jag gick runt med ett leende på läpparna 24/7 och visste att det här var livet! Och den 3 veckor långa resan kunde inte bli bättre när mamma ringde och berättade att jag kommit in på Kulturama.

Stockholm i mitt hjärta, oja! Jag har aldrig träffat sådana underbara människor som de i min klass. I början var det förstås nervöst. Men efter ett tag träffar jag världens underbaraste tjejer. Livet lekte. Underbar klass, teater ett par timmar i veckan.

Tänka sej hur livet förändras. Jag som aldrig skulle ha barn. Och jag som absolut inte skulle stanna kvar på Åland! Och vem kunde tänka sej att jag, Julia Höglund, skulle börja plugga på Ålands Handelsläroverk?

Många drömmar har krossats. I princip har alla de drömmar jag hade för 1 år sedan, krossats. Försvunnit.
De flesta, såsom tillexempel teatern, har jag gömt undan. Jag klarar inte av att se på teater längre, bara ordet gör mej ledsen.

Men för ett tag sedan så hörde jag ett citat "Om dina drömmar krossats, så är det ett tecken på att de inte var rätt för dej. Och att du måste hitta nya".

Mitt liv har en gång i tiden vart simpelt. Roligt. Ständigt fartfyllt. Men nu är det dags att hitta nya drömmar. Det kommer ta tid, det kommer vara svårt och jävligt jobbigt. Men jag skall lyckas.!

Galet vad bilder kan få en att tänka tillbaks. Minnen. Ljuva minnen! ♥