Hej!

Jag passar på att uppdatera lite medan Kayleen leker. Hon brukar sällan vilja leka själv. Och egentligen inte med mig heller. Hon vill för det mesta hålla mig i handen och gå runt omkring. Eller sitta i min famn. Hon har blivit väldigt mammig. Det känns fortfarande lite ovant. För även om hon alltid vart nära mig, så är det svårt att vänja sig vid att ha henne klängandes hela tiden. Men jag vänjer mig nog snart. Det är ju så gulligt, att hon har blivit så fäst vid mig. Det trodde jag inte att någon kunde bli.
I natt vaknade hon upp och skrek "mamma". Bara för att kolla att jag var där. Sweeeeet! ♥

Vad mer händer i mitt liv?
Inte alltför mycket sedan jag kom hem till Italien. Livet cirkulerar mestadels kring Kayleen, vänner och att vara ute och sola.
Midsommar spenderades med både svenska och åländska vänner. Och mycket bärs.

Slänger upp lite bilder från de senaste dagarna. (Observera att det inte är jag som tagit bilderna. Bara den sista)

... om min otroligt begåvade unge. Hon är så duktig och smart! Det är så häftigt hur fort barn utvecklas. Man hinner knappt vara med om hälften. Speciellt då hon går på dagis. Där lär de sig såååå mycket. Hon kan komma hem och sjunga en ny sång eller göra något man aldrig sett henne göra förr.
En sak som jag är mäkta imponerad av är att hon kan gå på pottan. När hon känner sig nödig, ja då går hon och sätter sig där och utför sina bestyr.




Pure Love ♥

Jag landade på Arlanda klockan 16.35. Direkt när planet landade kände jag: nej nej nej, jag vill inte komma hem.

Jag är stolt över mig själv. Över att jag klarade att resa själv. Att sitta i ett flygplan är läskigt, vem jag än jag är med, hur jag än mår. Och denna gång klarade jag det ensam. Med mycket turbulens.
Att landa i Sverige var svårt. Jag har mycket i Milano. Mycket jag älskar. Mycket jag kommer att sakna.
Samtidigt som jag ville hem, till min dotter. Jag saknar henne. Det är inte förens imorrn jag kommer få träffa henne. Jag älskar henne.

Att säga hejdå till Mr P var svårt. Han fixade lite extra ledig tid från jobbet och skjutsade mig till flygplatsen. Det fanns inte mycket att säga under bilfärden. Emellanåt tog vi varandras händer. Tittade varandra i ögonen. Ord behövdes inte. Vi förstod vad den andre kände.
Väl vid flyplatsen checkade jag in min väska. Sen gick vi till hans bil igen. Han sa saker. Sa att han älskade mig. Vi kramade varandra. Sedan bad jag honom att åka. Att jag inte orkade mer. Det var för jobbigt att säga hejdå. Han förstod mig. Han kände samma sak. Det hade han tidigare sagt.
Utan att se mig om gick jag en bit bort.
Jag vände mig om efter ett tag. I väntan på att se hans bil vara borta. Den stod kvar. I flera minuter. När hans bil sedan började rulla brast det. Jag började gråta.

Jag saknar honom så mycket.
Det var mindre än ett dygn sedan vi sågs.
Var vår vecka bara en dröm?
Det känns så just nu.

Jag saknar att se honom ligga bredvid mig, hans leende, hans lukt.

Men han lovade att komma snart. Han lovade med hela sitt hjärta.

Nu skall jag försöka sova. Försöks låtsas att jag har min dotter och honom brevid mig.

Just nu har jag bara bilder. Bilder som berättar att det verkligen hände.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Det har hänt alldeles för mycket roligt för det. Milano är varmt och underbart. Och när säger att det är varmt... det kokar verkligen ute! Helt underbart!! Allt är helt perfekt här. Har dock ont i magen av all skit mat. Det går inte riktigt att leva ett hälsosamt liv här. Visserligen har jag ätit mycket skit i mitt liv, men detta är helt galet. Helt frebilt lagade jag och Sudden en soppa igår. Skönt att få i sig lite nyttigare mat i varje fall!

Just nu sitter jag och svettas i Mr P´s lägenhet. Snart kommer han hem från jobbet, då skall vi och handla. Haha, jag lever verkligen i ett förhållande när jag är här.
Det känns verkligen som mitt andra hem. Jag har en hel grejer här från förut. Och jag blev så glad när jag trädde in i Mr P´s lägenhet och såg att på kylskåp hänger två bilder på mig, en på Kayleen och en liten post-it lapp jag skrev till honom för ett tag sedan.

Igår stack vi ut till "Libra". En härlig bar där man kan spela spel och bara chilla. Vi träffade även våra italienska vänner, men fick även nya. Italienare är underbara människor!
Jag och Sudden beställde två öl i baren. Efter vi druckit dem berättade Davide att det var en mycket stark öl. Inte konstigt att vi kände oss rätt fulla. Haha.

Jag befinner mig just nu i någonslags sol-koma. Nästan intill solsting. Mycket tungt för både kropp och själ. Jag är så trött och huvudet är tyngre och varmare än självaste solklotet. Tur att Kayleen sitter för sig själv och leker. Men för blott en timme sedan satt hon och hällde ut vatten över hela köksbordet. Mindre kul om man säger så.

Lite roligt att tänka sig att jag får solsting nu.! I början på juni. På en, inte alltför, varm dag. Men på Malta för tre år sedan på den varmaste dagen där, då fick jag fasen ingen solsting (dock fick två andra i gänget det).

Första gången jag fick det var också för två-tre år sedan. Jag befann mig mitt på Kungsträdgården. Utan någon somhelst hatt på huvudet (inte för att jag i vanliga fall bär hatt..). Och glad i hågen som jag är när det gäller bärs, så var det de enda jag drack.
När jag går för att beställa en till bärs. Svartnar allting och det bara tjuter i öronen. Jag var rätt säker på att det var Guds straff för att jag drack för mycket bärs. Jag bad en stilla bön att om jag överlever, så skall jag aldrig mer dricka bärs igen.
Sedan minns jag inte mycket mer. Jag tror att jag skall dö i varje fall. Svim - och spyfärdig. Försökte ta mig till Donken för att spy. Men kommer inte förbi för Kungens parad kommer... På något vänster kommer jag till Donken. Men mår mitt i allt bra då. Tyvärr missade jag att se Kungen. Hade ju vart lite roligt sådär.
När jag väl mådde bättre igen, avbröt jag mitt löfte till Gud och drack lite mer bärs.




Jag har en så söt bebis. Först stökar hon ner. Sedan städar hon. I alla fall ibland.. :)

varför kommer aldrig din kille ? om han älskar dig så mycket ska han göra allt för dig . eller kanske har han en annan ? för ni bor ju icke nära varandra .

men jag hoppas du lyckas i livet.


Svar: Han kommer i augusti. Han kan inte komma just nu på grund av jobbet. Så därför åker jag till Italien istället. Att ta ledigt från jobbet där är inte som att ta ledigt om man bor i t.ex Norden. Vi må bo långt ifrån varandra. Men det spelar ingen roll. Vi tycker om varandra. Och även om det hade vart lättare att bo tillsammans så ser vi detta som ett litet test. Klarar vårt förhållande av att vara isär så klarar det allt.
Och han gör mer än tillräckligt för mig. Men allt skriver jag inte ut på bloggen. Han har bevisat på många sätt att han tycker om mig. Och eftersom han är lika hatisk mot otrohet som mig, så tror jag inte att han har någon annan. Vi pratar flera gånger per dag så jag tror inte han har tid att vara det heller. Och hade han vart otrogen så hade han väl dumpat mig???

Vet inte om du är ironisk. Men tack. Jag kommer klara mig mycket bra i livet.