Ett brev till mig själv.

Jag började tänka på en sak häromdagen. Tänk om 16 åriga jag hade sett mig nu. Jag hade verkligen vart förbannad på mig själv. En 16 årig Julia hade mycket mycket planer för framtiden. Jag hade som mål att vid 20 års åldern vara en duktig skådespelerska, plugga vid något universitet och bo utomlands. En 16 årig Julia hatade barn och tyckte att man absolut INTE skulle flytta in med sin partner när man under 25 år.

Idag är jag 21. Det flesta planer jag hade gick väldigt fel. Allt det jag inte ville ha då, har jag nu. Men vet ni vad? I love it. Jag älskar min dotter. Hon har verkligen gjort mitt liv till något bra. Vad som än händer så kommer jag att finnas vid hennes sida. Och min underbara underbara Mr P. Han fulländade Kayleen och mitt liv.

Jag är fortfarande i gymnasiet, teatern ligger sedan många år på hyllan och jag har både barn och karl. Men jag är nöjd med mitt liv.

Så till mitt 16 åriga jag: Jag är ledsen över att jag inte gjorde som du ville. Men du har det så bra nu också. Så jävla bra! Du har så mycket kärlek i ditt liv. Något du kanske aldrig fått om du hade valt en annan väg här i livet. För om det är något jag har lärt mig så är det att kärlek är allt. Man måste göra fel för att lära sig vad som är rätt!

16 åringar har så många drömmar :) Oftast blir det inte som man tänkt sig!

Jaa tiden går så galet fort!! :O Kan inte fatta att det gårr 3 hela år sedan hon föddes! Det är bara bra med oss :) Key är så galet söt! Söt som en karamell! :D

Det där är rätt inställning, saker och ting blir nog aldrig som man tänkt sig. Men det är inget att hänga läpp över, när en dörr stängs öppnas ett fönster. Eller tvärtom verkar det vara i ditt fall, skådespeleriet blev inte av men vad är det mot en familj :)